Alla ska få följa med. Det är en av grundförutsättningarna när Halliwickklubben Doppingen ordnar sin lägerresa till Rhodos. Eftersom finansiering från Bidragssiftelsen inte har något ålderskrav blev det en bra matchning.
Bilden: Ledare med flyt. Irene Borg är styrelseledamot i Halliwickklubben Doppingen.
Doppingen är en ideell simförening som sedan starten år 1977 erbjuder en meningsfull fritid för personer med olika funktionsnedsättningar. Föreningen har cirka 200 medlemmar och håller till strax utanför Stockholm.
Verksamheten bygger på Halliwickmetoden. Den har fått sitt namn efter den engelska orten där idéerna om mental anpassning och balanskontroll utan mekaniska hjälpmedel föddes. Deltagarna tränas i att bli självständiga i vattnet med stöd av en personlig instruktör.
– Vi leker in vattenvana genom att sjunga och göra vissa rörelser till sångerna utan flythälpmedel. Det är sången och glädjen som gör att de nästan glömmer bort vattnet, säger Irene Borg, siminstruktör på Doppingen.
Rörelse och gemenskap
Irene beskriver sig själv ödmjukt som en erfaren ”simmartjej” med tanke på sin tävlingsbakgrund på elitnivå. Hennes yrkesroll är personlig assistent sedan många år. Hon har jobbat tillsammans med samma person sedan 1993. Det var så kontakten med Doppingen knöts.
– Vi letade efter en aktivitet som kunde ge honom både fysisk rörelse och social gemenskap, eftersom han saknade vänner och ett sammanhang. Detta blev den perfekta kombinationen.
Engagemanget i föreningen har Irene haft nu i närmare 30 år. Utöver att vara instruktör sitter hon i klubbens styrelse och innehar rollen som fondansvarig, vilket innebär att hon sköter administrationen runt att söka och redovisa bidrag.
Privata bidrag gör möjligt
Arbetet i simklubben är helt ideellt. För att verksamheten ska vara tillgänglig för alla håller klubben medvetet årsavgiften nere på endast 400 kronor. Utan bidrag utifrån skulle de inte kunna erbjuda resor och aktiviteter.
– Ett hinder är att de flesta stiftelser har en åldersgräns på 25 år. När medlemmarna blir vuxna dras ofta ledsagartimmar och hjälpmedel in. Utan vår verksamhet riskerar många att bli helt isolerade och stillasittande.
Doppingen jobbar regelbundet med ungefär fem olika fonder som har varit dem trogna genom åren. Kontakten med Bidragsstiftelsen togs relativt nyligen. Det gjorde en återkommande lägerresa till grekiska Rhodos möjlig att genomföra ännu en gång.
– Resan kräver enorm planering med speciallösningar. Klubben brukar bo på ett stort hotell där anläggningen är anpassad med plana ytor och klinkers som gör det lätt att ta sig fram med rullstol. Vi hyr in en mindre lastbil för att få plats med alla skrymmande hjälpmedel och vi har specialtransporter med lift.
Aktivitet ett krav
Även om resan är en form av rekreation bygger den på att medlemmarna är aktiva. Varje dag har två obligatoriska simpass.
Kvällarna fylls därefter av sociala aktiviteter som musikquiz, tipspromenader och utflykter. Ett uppskattat inslag är en utflykt till byn Mimakos där deltagarna får uppleva en genuin grekisk afton med traditionell mat och folkdans.
– Den kanske största behållningen är friheten och jämlikheten. När deltagarna väl befinner sig i vattnet spelar det ingen som helst roll om man är gående eller rullstolsburen.
Vad vill ni göra?
Sök bidrag för något ni vill göra tillsammans. Alla föreningar eller organisationer, som driver verksamhet eller har enstaka projekt för personer med betydande rörelsenedsättning utan grund i intellektuell funktionsnedsättning eller neuropsykiatrisk diagnos, kan söka bidrag hos oss.
